Bön ett medeltida sömnmedel?

I det senaste numret av Allt om Historia (Nr 9/2012) kan vi läsa en notis om forskaren Kathryn M. Rudys undersökning av medeltida manuskript och bönböcker. Med hjälp av en densometer har Rudy mätt graden av ljus och skugga för att undersöka vilka bönböcker och specifika böner som har varit populära. Tekniken visar nämligen att de mest lästa sidorna i ett manuskript eller en tryckt bok är mörkare i sin ton eftersom de har tummats mer medan de mindre populära sidorna är mindre tummade och därmed ljusare. Enligt Allt om Historias reportage indikerar Rudys resultat att böner som har användes som skyddsformler mot pesten och personlig framgång var mer populära än böner som syftade till att andra skulle få framgång.

En av Rudys mer intressanta hypotes är att böner också tycks haft en sövande effekt på sina läsare. Denna teori bygger hon på att de första sidorna som innehåller en bön ofta är mörkare och därmed mer tummade tillskillnad från de sista sidorna i samma bön som är helt orörda. Slutsatsen är att bedjarna helt enkelt somnade eller tröttnade innan de hade läst färdigt bönen! Huruvida denna hypotes är korrekt är svår att bevisa, men Rudys undersökning tycks inte vara orimlig. Om slutsatsen är riktig är det en viktig påminnelse om att medeltidens människor kanske inte vara lika religiösa som vi ofta antar idag och ur detta perspektiv indikerar Rudys fynd att skillnaden mellan dåtidens och dagens människor kanske inte är så står. Flertalet tycks ha varit intresserade av sitt eget väl och ve framför gruppen och det medeltida intresset för bön var kanske inte så engagerat som vi lätt kan anta om vi utgår från dagens samhälle. Utöver att vara religiösa instruktionsböcker, fungerade bönböckerna kanske också som sömnmedel för oroliga medeltida själar.  

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet